Bättre sent än aldrig!

Det började med att jag kom dit på morgonen i tron om att jag äntligen skulle få ha Grinde för mig själv, eftersom det bara var jag som anmält mig på honom. Så jag skulle äntligen få rida fram honom själv, tävla honom själv samt skritta av honom själv.
Men då visade det sig att en tjej efteranmält sig. Hon hade anmält sig på fredagen och lapparna togs ner på torsdagen, så det var lite surt.

Men jag hängde inte läpp för det, hjälpte henne att borsta Grinde samt att rida fram och hoppa fram. Sedan gick det bra för dem (felfria) och Grinde verkade inte så trött, det var trots allt bara 50 cm, så sedan tog jag över honom.

Han kändes helt okej på framridningen, lite loj som vanligt men försökte hålla energin uppe.
Framhoppningen gick helt okej, han skötte sig bra. Hoppade inte fram så mycket, delvis för att han redan hade gått banan en runda och dels för att jag inte villa trötta ut honom. Så gick ut från ridhuset och skrittade utanför innan jag skulle in på banan.

Väl inne på banan var han som vanligt. Han lyssnar inte riktigt på min skänkel utan går i sitt egna lilla tempo, men försökte verkligen att få fram den där energin, jag lyckades väl sådär.
Gjorde volter innan jag började hoppa banan, för att få honom att vara med på noterna, men det hjälpte inte så värst mycket.

Vi kom in fel på en del hinder, eller egentligen inte fel, mer att han tar det där lilla onödiga galoppsprånget precis innan han egentligen ska hoppa av. Om han inte hade tagit de där små galoppsprången innan de flesta hinderna så hade det kännts bättre. Dock ska jag inte klaga, han var inte ett dugg tittig eller i hinderna någonting - felfria.

Är så stolt över honom och det är skönt att vi blev felfria, känslan var dock bättre förra gången för då fanns också den energin jag vill ha där, men är ändå nöjd över att vi blev felfria.

Funderar på om jag ska ta 70 cm eller 80 cm, det lutar mest åt 80 cm nu så Grinde börjar ta det här på allvar, så att han blir mer fokuserad och verkligen lyfter på fötterna!


Båda fotona är tagna av Alicia.

Hoppa kan han ju, dock kan inte min skänkel vara still ...

Efterlängtad!

Det började med att jag skulle rykta honom, han var inte så värst farligt skitig eftersom jag vart där kvällen innan och fixat med honom. Hans svans var dock lite spånig.
Men när jag skulle ta hans ena bakhov (han stod med rumpan mot krubban och väggen) så sträckte han på den och då flög jag in med huvudet före i vattenkoppen. Vattenkoppen är ju inte direkt gjord av plast så det gick ju inte helt smärtfritt. Men efter ett tag kändes det som om hela huvudet blödde.
Fast det gjorde det ju självklart inte.

Ryttaren som red Grinde innan mig ramlade av, för Grinde var lite busig och låtsades gå åt ett håll innan han vände åt det andra. Det var massa titthinder också så han vägrade några gånger.

Där bestämde jag mig för att verkligen satsa och vara skärpt!
Så när jag satt upp på Grinde och red fram lite i paddocken så försökte jag verkligen att driva och få fram honom i den galoppen och det tempot jag ville. Men underlaget var väldigt hårt så ville inte köra för mycket.
Kom på det lilla en gång, räcket två gånger (första gången kändes inte så bra, fast det gjorde inte andra heller ...) och oxern en gång tror jag.

Alltså inte så mycket, men han var fin stundtals på framridningen så är ändå nöjd. Underlaget var ju inte det bästa heller så han skötte sig utmärkt.


HAHA, tillåt mig att skratta men det ser för jävligt ut! (oxern) (jag ser ut som en kråka också)

Inne på banan började jag trava lite och då var han inte seg. Sedan när vi började galoppera fick han upp farten lite. Travade någon volt innan för att få upp farten och fattade sen galopp på ena långsidan.
Vi kom faktiskt in bra på första hindret, andra var sådär och efter det blev det fel galopp. Då väntade hinder nummer tre, som var det hindret Grinde hade vägrat på innan, så tänkte först bryta av till trav men insåg att jag aldrig skulle hinna, så drev på istället!
På grund av det kom vi in lite klumpigt på hinder nummer tre, och vägen till hinder nummer fyra blev lite sådär, och då lyfte inte Grinde riktigt på fötterna så blev ett pet där.
Resten av banan flöt på bra.

Alltså blev det 4 fel, på grund av det där onödiga petet. Men känslan var i varje fall sjukt bra, så är jättenöjd!
Nu i efterhand när jag sett filmen undrar jag vad jag är nöjd över egentligen?
Haha, mina händer flaxar som en fågel som flyger och mina hälar dras mot molnen.

Jaja, tävlingssäsongen har bara börjat, och träningarna likaså. Nu är det fortsatt träning som gäller så får jag se om jag tar 70 eller 80 cm nästa tävling.

Känslan idag var i alla fall bra, även om vi inte blev felfria!


Ett av hoppen, film kommer.

Något jag mer är riktigt nöjd över var att vi fick 4 fel på grund av ett pet, och inte en vägran! Så många titthinder som det var igår har det nog aldrig varit, det var nya hinderstöd också som vi (jag, Grinde vet jag inte) aldrig sett och han tittade inte speciellt mycket på dem! Han brukar ju vara väldigt tittig men igår skötte han sig exemplariskt!


Framridning - fin kille.

Jag såg startlistan, det var jag och en till tjej på Grinde, och jag är den sista på Grinde. Såklart.
Det känns som att jag alltid är sist på honom, jag får aldrig rida fram honom och det känns väl sådär.
Det som är bra är att jag får rida av honom och sedan efter kan man ta kort.

I vilket fall, när tjejen innan på Grinde ridit klart skulle jag sitta upp.
Började skritta i paddocken samtidigt som jag justerade stigläderna.
Precis innan jag skulle in i paddocken skedde en olycka på framhoppningen, en tjej ramlade av och det var den tjejen som skulle starta innan mig. Så jag fick starta tidigare.
Vilket inte var bra då jag inte ens hade hoppat ett hinder på framhoppningen.
Det blev ju då dålig framridning vilket resulterade i att hans energi var som bortblåst.

Försökte verkligen att få fram den där energin jag vet att han har, men det gick inte.
Jag skulle hoppa oxern en gång innan jag gick in till banan.
Då börjar det med att Grinde vägrar på oxern.
Så kommer en gång till, och då blir han sådär tveksam och frågar sig om han ska hoppa eller inte.
Men över kom han och sedan skulle vi gå in och köra.

Känslan var inte den bästa, den var inte bra alls då jag inte fått någon chans att få fram energin på honom.
Det var väl sådär, och allt blev så himla stressigt.

Inga hopp kändes bra, han tog det där lilla galoppsteget innan hindrerna som han inte får ta, men som han gör ändå.
Energin var som bortblåst, och vi kom så himla dåligt på alla hinder ...

Det är surt, men sådant är livet.
Nu ser jag fram emot en härlig vinter där jag och Grinde ska träna upp oss!
Nu taggar vi till nästa Clear round som kommer nästa år!

Med dig klarar jag allt.
Och just det, vi kom runt felfria, fast det såg nog inte så snyggt ut .. haha.


Filmen strulade lite så får se om det blir en film eller ej.

Även om jag redan berättat lite grann, så säger jag det igen.
Det gick verkligen inte som väntat.

Det var ju två stycken som red Grinde innan mig, först en tjej på 50 cm (tror jag det var) och en till tjej på 70 cm, innan mig.
Redan när den tjejen som hoppade 80 cm började han att dumma sig lite.
I slutet bockade han nog en gång, så ja.

Efter det var det i alla fall min tur. Hoppade bara några gånger för att känna på honom.
Tror det bara blev två hopp, men det räckte.

Sen kom vi ut på banan då.
Han kändes jättebra och var väldigt pigg, och jag älskar när han är pigg.
Det är roligare att tävla honom då, än när han är så seg som bara han kan vara, hehe.

Vi hoppade första hindret, gick bra.
Sen kom vi på andra hindret och det gick också bra, sen någonstans mellan det andra och tredje får Grinde ett ryck.
När han blir rädd brukar han springa iväg så fort, och det gjorde han nu också.
Det enda jag tänkte var att det aldrig kommer gå bra, och det gjorde det ju inte heller.

Haha, jag kommer fortfarande ihåg det som om det var igår, när jag sitter på honom och han får sitt tokryck.
I varje fall, sitter kvar så länge jag kan, men till slut så åker jag i backen.
Han var ju väldigt busig!
Sedan efter att jag ramlat av och rest mig igen så sitter jag upp och hoppar de två sista hinderna (i omhoppningen) bara för att han ska hoppa riktigt.
Då när jag kom mot första hindret så bockade han till, men nu satt jag kvar!





Två bilder när han busar.

Här kommer också den omtalade filmen:


Se och njut, haha!

Ny "skylt", ska det stå "Tävling" eller "Tävlingar"?


Det är ca. en månad sen tävlingen ägde rum, men strunt samma.
Bättre sent än aldrig.

Det var ju såklart nervöst då det var första dressyrtävlingen, men jag lyckades ändå hålla mina nerver i hyfsad styr.
Jag började rida fram och Grinde var väl hyfsat fin.
Han blev lite rädd för ofarliga saker som var utanför paddocken, så han hoppade till några gånger och ja, satt lite löst där ett tag, haha.

I varje fall, det gick sådär på framridningen ...
Sen var det min tur att gå in och rida programmet ...
Det gick sådär, all hans energi var som bortblåst och han lyssnade ingenting och var helt ovillig, att jag red som en kratta hjälpte nog till lite att allt gick som det gick ...

Jag red i vilket fall inte fel, men en del missar gjorde jag.

+ Red inte fel.
- Väldigt dåligt och ojämt tempo.
- Energin hade försvunnit.
- Jag red som jag-vet-inte-vad.

Men även om det inte gick som väntat, så var det ändå superkul!
Jag längtar redan till nästa dressyrtävling och då ska jag rida fram mindre än vad jag gjorde.
Red fram alldeles för länge ...

Filmen krånglar så blir tyvärr ingen film idag, den får komma i ett enskilt inlägg.

Två printade bilder från filmen i alla fall, där det gick som bäst.

Jag kan faktiskt inte undgå att tänka på vad som hade kunnat hända om inte jag ramlade av Grinde i söndags ...

På framhoppningen när jag kom på första hindret (att hoppa) då var han seg, Grinde-seg.
Men då efter sade min ridlärare till mig att jag skulle driva på och verkligen få fram honom, jag använde spöt på baken en gång och sen drev jag på och hade jämn takt.

Det är då Grinde visar hur han kan, hur han kan hoppa!
Sen kom jag då in på banan, han kändes väldigt framåt inne på banan, och det brukar han nästan aldrig vara, så då tänkte jag att jag tar chansen och gör något bra av det.

Red runt lite först och fick då upp farten, sen kom jag på första hindret, det kändes riktigt bra.
Skulle svänga upp för att hoppa hinder två, och efter hinder två kom då hinder tre.
Jag hoppade andra hindret och allt kändes helt super!
Hade riktigt bra tempo och det kändes verkligen som om Grinde lyssnade på mig!

Sen gick allt utför ...

När Grinde blir rädd för något, då får han panik och rusar allt vad han har ifrån "hotet", han har gjort så några gånger när jag ridit honom, så jag vet hur det känns.
Och det är just det jag känner där, mellan hinder nummer två och tre.
Hur han plötsligt ökar fort som tusan, och jag känner hur han börjar bocka och gör allt för att jag inte ska sitta kvar.

Det enda jag hinner tänka är att det här aldrig slutar väl ...

När man kommer i sken (tror faktiskt det var det) mot ett hinder, då tänker man inte direkt att det här kommer vi klara.
Det gjorde vi ju inte heller, men det var inte det att han sprang rakt igenom det, nejnej.
Han hoppade det, men precis när han hoppat sparkar han bakut så ena bommen ramlar ner.

Därefter fortsätter han några meter med att bocka hur mycket som helst, och till slut ligger jag där på marken, känner hur ont det gjorde i ryggen, sen känner jag besvikelse, sen kommer Grinde och nosar på mig, så söt!
Det kanske var hans sätt att säga förlåt?

Men det är nu jag verkligen tänker på hur det hade kunnat gå!
Jag hade kunnat hamna högre upp än vad jag gjorde, Grinde och jag hade faktiskt haft chansen att tävla om KM:et.
Istället så kastade han av mig på just den tävlingen jag jag har värderat så högt.

Det är allt lite surt, men äsch. Nästa år ska jag satsa ännu mer och Grinde och jag ska sopa banan! (förhoppningsvis genom att jag sitter på hans rygg, inte att jag åker efter och sopar igen hans hovspår ...) 

Här kommer några printade bilder från filmen:

Här börjar han öka ...

Ser riktigt fint ut ju, fast det gör det inte på filmen, haha!

Här kom han i full fart mot hindret så att det blev trångt ...

Här rev han hindret, titta svansen!




Resultatet.

Haha, ja, så såg det till.
Jag hann inte tänka, allt gick så sjukt fort!

Nu har den värsta smärtan gått över, det gör bara ont om jag petar hårt där vid ryggen/svanskotan, och det gör jag ju inte så ofta. Snart känner jag ingenting längre.

Det värsta man kan göra när något opassande händer är att tänka om.
Så därför ska jag sluta tänka på vad jag skulle kunnat gjort, utan jag taggar till nästa Klubbmästerskap istället!

Den här rundan gick fortfarande i slow-motion, fast ändå inte. Haha, den gick snabbare än 70 cm i alla fall.

Jag visste ju lite nu hur banan var eftersom jag redan ridit den en gång, och visste att han inte skulle vara så rädd för vattenmattan som jag trott. Så jag bara körde på. Något jag var tvungen att tänka på var att hålla igång honom hela tiden.



Bedömde fel på en del hinder, men äsch. Det här var trots allt bara min femte tävling - någonsin.
Har ju massa saker att öva på, men det ser jag bara positivt på för då kan man sätta upp mål!


Fint öga, snyggt pannband, vacker rosett!

Min & Grindes vinst, välförtjänat!

Här kommer videon från Clear Rounden, hoppar 70 cm.


Som ni ser går det i slow-motion.

Den här gången var det många tittiga hinder. Det andra hindret var ett nytt hinder, som vi aldrig hoppat innan, sen det femte, där var en vattenmatta!
Trodde verkligen att Grinde skulle vägra på den, för förra gången det var Clear round så låg vattenmattan där mellan paddocken och deras hage, då var han tittig. Den här gången tittade han inte så mycket. Kände faktiskt inte ens att han tvekade. Och det är ju jättebra eftersom han brukar vara så tittig. Han kanske växt till sig?


Snygghäst.

Här kommer några bilder min kompis fotade på Clear rounden.

Haha, jag var inte riktigt med där. Hatar när jag råkar dra hästar i munnen!


Som man tydligt ser på vissa bilder så måste jag verkligen öva på mina skänklar, hälarna ser hemska ut på varenda bild. Sen måste min blick upp också, har börjat titta ner ...

Bättre sent än aldrig, va?

Nu när filmerna äntligen laddat klart tänkte jag skriva lite hur det gick.
När vi byggde banan kände jag på mig att den skulle vara riktigt svår, men sen när alla numren var utsatta var den ganska enkel ändå.

Första klassen, 70 cm - Den gick i slowmotion, gick hur sakta som helst och hur mycket jag än drev på Grinde gick det jättesakta, det var så jag skrattade när jag kom ut från banan! Och då är det illa, hehe.
Men vi blev felfria, och något jag skulle tänka på i andra klassen var att driva på ännu mer.

Andra klassen, 80 cm - Den gick fortfarande i slowmotion, men ändå lite snabbare än första klassen. Trodde aldrig att vi skulle komma runt felfria, men det gjorde vi! Var (är) verkligen jättestolt över min prins, för han gjorde verkligen sitt bästa och jag kan inget annat än att stolt säga, att han är min sköthäst!


Två bilder från tävlingen, fotade av Jasmine.

Det som är komiskt med de här två bilderna är att jag tittar ner på båda och mina hälar är hemsk på båda! Fast mina hälar är alltid hemska!

Videosar från båda klasserna kommer senare, samt några foton från 80-klassen.

Här kommer filmen, 60 cm var det.
Jag tyckte ju som sagt att Grinde var loj och alla hopp blev inte rätt, vi kom in fel på en del hinder och jag var inte med.
Nästa gång det är Clear round kan jag nog hoppa högre, har ju ny sadel nu!

HAHA, jag är helt illröd i ansiktet ...

Här kommer filmen i alla fall, det måste vara något allvarligt fel på kameran, allt går ju i 120!

Musik:

Han kändes loj redan på framridningen, gick knappt framåt.
Och sen när jag kom i galopp mot ett av hindrena så var han jätteseg.

När jag borstat honom på höger bakben innan i stallet så lyfte han hoven som om han var påväg att sparka, fast det gjorde han ju inte. Men trodde det var något fel.
Så tog bara på framskydd, sen red vi till tallen (en kort sträcka upp i skogen och tillbaka, tar ca 5 minuter) och tillbaka. Då skulle jag gå in och börja hoppa fram.

Skrittade något varv och sen travade, och sen galopp.
Han var seg redan då, så testade att stå i lätt sits och mana på honom allt jag kunde, han öka lite. Ytterst lite.

Så jag gick till mamma, då kom hon och tittade. Hon såg ingenting på benen, sen ropade speakern att jag skulle komma in på banan. Men jag skulle bara testa att hoppa ett hinder. Så de började utan att jag kommit in på banan. Ja, allt blev kaos!

Sen kom jag in på banan och travade lite, sen galopperade. Han var fortfarande seg.

Men det var ju trots allt bara 60 cm, och jag drev på honom allt jag kunde.

Såhär fin blev han:

Såhär fina blev vi!

Klubbhoppningen idag gick bra. Är så himla nöjd över Grinde, han skötte sig ja .. helt okej. Eller ja, vill gärna skriva att han skötte sig utmärkt. Och det gjorde han, bara det att han är lite mesig. Min fegis, hehe.


Min kompis tävlade honom först, då vägrade han på det gråa hindret, men han vägrade inte på det gråa hindret, utan det låg ett kar (som hästarna brukar dricka vatten ur, det står i hagen) det låg (ligger) uppochner jämte paddocken och jämte en hage. Då var det nog det han var lite extra tittig på, för det brukar han.

Sen när jag skulle rida manade jag på honom lite extra där vid det gråa, sen hoppade jag ett vitt-grönt-lila hinder som stod vid diagonalen typ, sen kom det ett äckligt lila hinder. Fast ja, jag red inte ut vägen tillräckligt så Grinde hoppade typ åt sidan, så det blev en vägran, men sen red jag ut vägen bättre och resten av banan gick super.

Det hindret som han vägrade på förra clear rounden, det var ett lika dant hinder idag, rött och vitt med en röd "våg" också, och då vägrade han, idag tittade han inte ens.

Om jag inte ridit en sådan dålig väg så hade vi blivit felfria. Aja, bättre lycka nästa gång!

Musik:

Ja, är fortfarande supernöjd över Klubbhoppningen, tyckte det gick så bra.