Först hade vi tänkt rida runt Solhem, men eftersom det blev lite senare än tänkt så red vi en annan runda istället.
Huvudsaken var att vi skulle ut, så vi red en runda vi red i tisdags med vår ridlärare och en grupp.

Först kändes det som om jag satt tio meter högre upp än vanligt, tror det berodde mest på att Grinde har padden nu.
Han var väldigt tjafsig, han lyssnade inte så bra på någonting.
Om jag försökte ställa honom åt vänster sköt han ut baken åt höger och böjde halsen för mycket åt vänster, samma sak om jag försökte ställa honom åt höger. Sedan när jag inte ställde honom alls så gick han som i sidled, så vi lunkade bara på ...

Det var ganska mörkt så vi red inte så långt, men vi hann i alla fall trava lite och det kändes väl inte så bäst.
När vi travade hemåt så kändes det osäkert då det var ganska slirigt, och när jag stannade Grinde kände jag bara hur hans bakben gled, så valde att sluta där.
När vi kom ut på asfalten igen satt jag av och vi gick hem med hästarna.

Alla har vi toppar och dalar, och idag var inte jag och Grinde så överens.
Man kan inte alltid vara på topp.


Min översnygga kille.

Senaste hoppträningen nu då, börjar komma ikapp mig haha.

Satt upp på Grinde och det jag tänkte från en början var att få fram framåtbjudningen och att han skulle vara på alerten samt få fram energin.
Så lät inte honom gå och sova (som han brukar) utan var på honom till han fattade att han skulle gå på i ett friskt tempo. Allt kanske inte gick jättebra, men han gick på i alla fall och det var tanken.

Efter det så kortade vi tyglarna och började trava på volten vid C, redan där kände jag hur Grinde var lite spänd, han stretade emot lite och ville absolut inte forma sig. Han var helt enkelt stel. Men fortsatte kämpa och fick igång bak-kärran hyfsat, jag kände inte så värst skillnad men min ridlärare sade att det såg bra ut.

Vi började hoppa fram och då kom vi på två hinder på långsidan, det kändes som Grinde var i undertempo samt att vi var i fel galopp första gången. Andra gången var vi bara i undertempo haha, men då sade min ridlärare till mig att lägga till spöt på bogen innan vi hoppade det sista hindret så att Grinde skulle inse att han faktiskt skulle hoppa av.

Så sagt och gjort, Grinde hoppade av och här börjar det.
När vi började hoppa banan sen så hoppade vi på kanske 60-70, och då gick det inte så värst bra. Men sedan när hindrerna höjdes så tycker både jag och Grinde att det blir roligare.

Så när jag skulle rida på första hindret känner jag att galoppen är way to slow, så viker av från hindret och kör ett extra varv i ridhuset, just för att få upp galoppen på honom, och sedan när vi hoppar första hindret, ja. Känslan är faktiskt obeskrivlig, vi kommer i perfekt galopp och jag lägger till spöt på bogen för att han inte ska ta det där lilla, helt onödiga,  meningslösa galoppsteget utan så att han hoppar av. Vilket han gör.
Fortsätter sedan rundan och allt känns verkligen toppen.

Efter fick jag vet att hinderna låg på runt 80 cm, och känslan var bäst!
Både jag och Grinde tycker ju att det är tusen gånger roligare att hoppa högre hinder, och för att kunna hoppa högre hinder måste galoppen på Grinde vara mycket bättre än vad den brukar, och när den är bättre så går allt super - eftersom Grinde inser att det är för kul att hoppa!
Det enda man måste kämpa med är att ha rätt galopp samt hålla samma tempo hela tiden.


Hoppas ni förstår min fina (eheh) ritning.

Man hoppade i alla fall först oxern på långsidan åt vänster, efter det de två hindrerna på långsidan åt höger, efter det vände man upp och hoppade oxern på diagonalen och sedan ett hinder i "förbi"-farten (det första man hoppade på den högra långsidan) efter det ett räcke (tror jag det var) på diagonalen och sedan ett till hinder i "förbi"-farten (det sista man hoppade på den högra långsidan) och sedan oxern igen.

Själv tycker jag känslan på första och sista hindret (samma hinder, oxern på vänstra långsidan) kändes bäst. Det som kändes sämst var nog hindret i första "förbi"-farten, för då blev det lite missförstånd mellan Grinde och mig då jag var lite otydlig med vägen, sedan kändes det andra hindret på diagonalen riktigt bra.

Är som sagt supernöjd över hoppträningen och nu taggar jag redan till nästa hoppträning!


Blir en liten tjatig bild, men förhoppningsvis kan mamma filma snart igen.

Vet att det är sent, men bättre sent än aldrig!

Det blev bara jag och min kompis som red, för den andra tjejen kom inte - tror hon var sjukt eller något liknande.
Men ja, vi körde en liten bana på böjt spår, ett högt hinder och sen ett lägre i mitten, där man skulle rätta till alla tänkbara problem såsom fel galopp, och efter det ett till högre hinder.

Min ridlärare frågade mig om jag var trött, och sedan frågade en annan om jag var trött - så antar att jag var trött och seg den dagen haha.
Men när det blev lite högre hinder så måste mina vägar också bli bättre, så när jag kände att jag kom fel svängde jag av för att komma i både bättre takt samt en bättre väg.

Min ridlärare fick också hjälpa mig en del gånger och ställa sig som en kon, för jag tar nästan aldrig ut hörnen som jag kan, utan rider som en kantig väg mot hindret och då kan det i de flesta fallen aldrig sluta bra.

Men har för mig att känslan var helt okej, Grinde fattade dock nästan alltid fel galopp.


Fint målat som vanligt, eheh.

Har inte förklarat den gröna vägen, men det var bara för att mjuka upp hästarna.
Om vi går från den svarta vägen då, man kom där på fyrkantspåret (är i vänstervarvet nu) och där när jag kom vid C så svängde jag (okej, inte riktigt) nästan av där, när jag egentligen ska ta ut vägen mer. Men sedan efter det första hindret (mörkblått) så var det krysset på mitten, och då skulle man också göra en volt och samtidigt rätta till eventuella fel (fel galopp exempelvis) och om man kände att farten/galoppen inte var rätt så tog man bara ett varv till. Efter den lilla volten var det vidare och hoppa det tredje hindret (turkost).

Det var ganska skönt att komma in fel på ett av de högre hinderna och sen känna att man kunde ta det lugnt eftersom krysset var relativt lågt, för då kunde man ju som sagt få all tid i världen på sig att rätta till felen och så.


Hihi, min älskade gulleplutt.

Igår så red jag Fritte.
Det var mest för att det var dagridläger och hästarna behövde komma ut.
Min prins var redan upptagen så fick inte rida honom, men valde att rida Fritte istället.
Det var år och dar sedan jag senast satt på honom så det var ju kul att äntligen få rida honom igen.

Vi red i alla fall ut, och Fritte var väl inte världens roligaste. Han blev dock aldrig så stark som han brukar, så det var väl bra. Dock var han stel som ett kylskåp och direkt när jag tog tyglarna var hans huvud uppe i vädret, men han sökte sig neråt då och då och efter ett tag var det inte så illa. Även om han inte gick så bra så var ju ändå inte huvudet i himlen.


Sötis-Fritte.

Igår var det dressyr på Cher.
Jag trodde det skulle gå bättre än vad det gjorde faktiskt.

Det gick väl sådär, vi blev försenade och började inte arbeta dem fören när klockan var typ fem i halv, så ja.
Men i vilket fall så böjer hon på nacken direkt när man tar tyglarna, men det är bak-kärran jag vill få igång!
Allt gick helt okej, hon är en häst som är väldigt känslig för vikten, och om inte jag gör rätt gör inte heller hon rätt.

Och när vi red i högervarvet på volten vid C så gick hon vänsterställd, och då för att få henne högerställd lutar jag mig lite mer åt höger, för jag orkar inte hålla emot med skänkeln. Och då går hon bara in mer för att styra upp oss. Duktig häst och mindre duktig ryttare. Men det är nu jag verkligen märker vart mitt problem sitter, det är ju det att jag är för svag i skänkeln, och då när jag inte orkar hålla emot och trycka till med skänkeln så mycket som jag brukar, så lutar jag mig åt det hållet i stället.

För att rida Cher så måste man sitte rakt på henne för att allt ska gå bra. Hon gick dock fint stundtals så det är jag nöjd över.

Det är ju verkligen sjukt kallt nu, så vi väntade till att rida på eftermiddagen/kvällen.
På morgonen var det ju runt -15 grader vilket inte är så lockande att rida i.

Men i vilket fall, i början kändes Grinde väldigt spänd, han var otroligt tittig och allmänt spänd.
Det knakade i taket (?) eller lät som om bilar körde förbi och ja, allt man kan tänka sig. Grinde kändes konstig att rida och jag tror det har med kylan att göra.

Vid flera tillfällen när vi bara skrittade på i vanlig takt så hamnade han efter med sina bakben eller hur man ska säga, som att han haltade till eller snubblade.
Och vid ett tillfälle när han gjorde så, så blev Miami (som min kompis red) rädd och började rusa iväg lite, och då fick Grinde ett litet spratt, men jag satt kvar som tur var.

Han var fin stundtals i traven och jag är nöjd med honom, även om vi var isbitar efter. Red dock inte alls länge och galopperade inget då de var så pass spända och jag hade ingen lust att få Grinde till en rodeohäst.


Man kanske inte ser så bra, men från KM:et när Grinde fick sitt lilla spratt.

Fick som sagt Cher idag, första gången jag rider henne på lektion.
Det kan bli så att jag råkar skriva Berit i texten, men det är mest för att jag säger Cheri-Beri till henne, och då blir det lätt att hennes smeknamn går över till Berit, hehe.

I vilket fall, dressyr stod på schemat och när jag satt upp på henne så skrittade vi runt något varv och hon var övertaggad.
Senare så bara började hon trava!
Efter att jag ridit in i väggen och ramlat av Grinde, så får jag lite smått panik när hästen jag rider närmar sig väggen lite väl mycket, och Cher är ganska så "ostadig" när man rider henne i början, så då skulle jag bara flytta ut henne på spåret igen, och då tog hon det som att hon skulle börja trava ...

Så inte världens bästa start då det inte kändes som om jag hade någon kontroll ...

Men senare så började vi faktiskt sammarbeta, och hon är absolut inte som Grinde att rida, hon är mer ostadig och lyssnar betydligt bättre på skänkeln och vikten än vad Grinde gör.
Hon är väldigt känslig för det och om man är lite tyngre i t. ex. högerbenet går hon lite mer åt höger.
Så man måste sitta rakt på henne, och som min ridlärare sade i slutet - hon är en bra häst att öva balansen på.

I slutet blev hon riktigt fin och trevlig att rida, började arbeta mer och allt flöt på helt okej.
Vi fick dock släppa våra stigbyglar efter ungefär halva lektionen, och i slutet av lektionen var mina ben som spaghetti.
Det värkte och gjorde ont i mina lår, så känner att jag behöver träna upp dem lite mer.

Men allt som allt så är jag nöjd över idag, nästa måndag är det dressyr igen.
Så nästa gång vet jag lite mer hur jag ska rida Berit, så då kommer allt förhoppningsvis gå vägen!


Suddig bild - men så ser Cher ut!

Nu ska jag gå och lägga mig, är ganska så trött.
Jag har inte skrivit om träningen i torsdags än heller, men hade tänkt det snart innan jag glömmer hehe, så det kommer nu i veckan!

Astra.

Jag såg lektionen innan och då var Astra med, hon var verkligen helt hyper!
Fast hon är i och för sig alltid hyper på hoppningen.

Men i vilket fall, red utan vantar (inte mitt smartaste drag då mina händer var illröda efter lektionen ..)så frös, sedan så var hon så övertaggad.
Hon är så jobbig att rida i hoppningen för man kan komma i en lugn galopp, men när man styr med hindret så tar hon upp huvudet och gasar på som in i!
Så när vi började hoppa fram på långsidan hoppade hon hyfsat lugnt på första, men sedan mellan första och andra gick det på ganska så fort, som om hon hade en raket i baken.
Eller som när tjuren Ferdinand sätter sig på den där getingen ... Ni vet?

Men ja, sedan när vi skulle hoppa banan kände jag att jag inte hade någon kontroll över Astra så hoppade banan väldigt lågt, tror hinderna låg på 50-60 cm.
Inte så jättehögt men jag fick ändå göra två stora volter då Astra blev galen.

Haha, hon låter värre än vad hon är, hon tycker bara det är sjukt kul att hoppa.
Det gör jag med - fast på Grinde (som är raka motsatsen till Astra, hehe).


Astra i söndags.

Årets andra lektion.

Igår var det dags för markarbete och som tur var ramlade ingen av!
Förra lektionen blev ju inte som väntat.

Men i vilket fall.
Kan börja från hela början:
Direkt när jag öppnade boxdörren kände jag att Astra var på dåligt humör.
Jag tog ändå borsten och drog den lätt på hennes kropp, kan väl säga att det räckte.
Då nafsade hon efter mig och när jag drog ett drag till med borsten så lyte hon på ena bakbenet.
Så jag ställde upp henne i boxen och borstade.
Hon var fortfarande på dåligt humör men jag började prata lugnande med henne och klappa henne och då släppte det lite.

Sedan när jag skulle sadla så var hon också tjurig och försökte bita mig flera gånger.

Men till ridningen då.
Till en början så kändes det helt okej, men när vi kortade tyglarna började det.
Hon är så sjukt lång så det är så svårt att rida henne i en stadig form, för hon vill så gärna gå med huvudet uppe i himlen.
Vi började inte med bommarna fören vid halv, men det gjorde faktiskt inte mig något.
I vanliga fall hade jag nog blivit sur eller besviken men igår var jag riktigt nöjd med upplägget för det passade mig perekt.

Vi kom inte klockrent på bommarna varje gång men jag är ändå nöjd.
Kanske inte just med "bom-delen" men de fem sista minutrarna började äntligen Astra att lyssna på mig.
Nästa måndag är det hoppning, och både jag och Astra älskar det!
Så det ska bli riktigt roligt även om båda kommer vara övertaggade, haha!


Vet att bilden inte passar, men den får passa för att jag tänker på Grinde just nu och för att han är bäst!

Igår var det första hoppträningen för året!

Det började helt okej, inte överbra men heller inte sämst.
Grinde var i det sega tempot i början och jag hade svårt att få fram honom i tempot jag ville.
För mina skänklar är inte så bra, jag sitter liksom och nöter med min häl när jag egentligen ska trycka åt med låren och vaden.
Så det tränade vi på och det gick sådär - jag slarvade ibland.

Men jag kommer fortsätta att tänka på det här så kommer det ju till slut.

Men i vilket fall, det var tre studs vid A, och sedan svängde man antingen åt höger eller vänster och hoppade ett annat hinder.

Det började helt okej, men hindret till vänster var det lite problem med eftersom det var en vattenmatta där med.
Så första gången fokuserade jag på att få över honom, och det resulterade i att jag satt och drev som bara den och det blev ett efterhopp - jag hatar efterhopp.

Jag känner mig alltid så elak då eftersom hästen är snäll och hoppar och så sitter jag bara där och drar hästen i munnen.
Andra gången så vägrade han, det gjorde han tredje med.
Och den tredje gången så vred jag till mitt knä så fick lite ont i det.
Fjärde gången så skulle jag bara komma på vattenmatta-hindret och då kom jag i en bra fart och han hoppade.

Sedan skulle vi köra som en liten bana (mamma filmade den) och då när vi kom på vattenmattan blev det ett jättebra hopp!
När jag red mot hindret kändes det sådär för galoppen var långsam (tyckte jag) men då visar Grinde sin underbara sida och sköter allt så bra som bara han kan!
Och hoppet kändes så sjukt bra - så det blev ett riktigt bra avslut på hoppträningen!

Jag har sett videon nu och hoppet ser inte särskilt speciellt ut - men det är känslan som räknas och känslan var för himla bra!

Kan knappt vänta till nästa hoppträning - det finns verkligen inget roligare än att rida Grinde.

Bildbrist.

Haha, jag antar att ni märker när en träning går bra för mig!
För när den går dåligt vill jag inte skriva - när det går bra vill jag skriva hur mycket som helst!

Det gick inte som väntat.

Jag hade i vilket fall Astra som jag haft en del gånger nu, hade ju självklart hoppats på att få min Plutteplutt med jag visste att jag inte skulle få honom eftersom jag red honom tre gånger i rad innan juluppehållet.
Men idag då så när vi skulle börja trava fick Maja (unghäst) något ryck och typ började skena och bocka.
Det slutade med att ryttaren ramlade av, sedan när hon satt upp igen och Maja hade blivit lite lugnare (trodde vi) så sätter hon av i all världens fart igen så ryttaren åkte av igen.

Då fick vår ridlärare longera Maja och sedan sitta upp och rida igenom henne.
Då hade det väl gått ca. 20 minuter så det blev en ganska lugn lektion.

Och Astra kändes sådär. Alla hästar var lite spända på grund av det som hände tror jag, och Astra gick väl inte direkt som en klocka för mig.
Jag har ju inga ridvantar så jag fick jätteont i mina händer.
Sedan är det kallt nu också ...

Jag hoppas bara på att allt går bättre nästa måndag, idag hade vi dressyr och nästa gång ska vi ha markarbete.


Tog denna bilden i söndags, visst är han sockersöt?

Jag önskar att jag kunde rida Grinde varje lektion, men det kan jag ju självklart inte ...

Sista lektionen för året, man fick ha vilken häst man ville. Ni kan aldrig lista ut vem jag red.

Haha, det var barbacka och jag red på min fina.
Tycker allt gick bra, vi hade som en liten tävling där poängen räknades som tv-programmet "Vem kan slå Filip & Fredrik", vi vann de tre första tror jag, men sen tog det andra laget igen och det slutade med att vi förlorade.
Och jag var inte rolig efteråt, för om det finns något jag hatar så är det att förlora!

Men ja, Grinde gjorde väl en del dumma saker, några saker vi hann med var att Grinde bockade och galopperade runt halva ridhuset (utan ryttare), sen hann han också galoppera iväg med mig - en hjälplös ryttare.
Haha, en lång historia.

Vi hade en gren där man skulle galoppera upp till andra kortsidan av ridhuset, sedan hoppa av, springa och ta isär ett träns och man fick bara ta bort en del per runda, och sedan skulle man göra samma sak fast sätta ihop det.
Och i slutet var det ganska jämnt, så jag hoppar av Grinde, säger åt honom att han ska stanna och sedan när jag vänder mig om ser jag honom gå iväg.
Så jag går efter för att hämta honom och då exploderar han.
Haha, han galopperade och bockade några gånger men stannade där nere.

Det var ju inte så att vi släppte hästarna, det var bara det att jag blev överexalterad så jag släppte honom innan min ridlärare hade fångat honom, så han gick sin egna väg sen.

Men ingen skadade sig och allt gick bra.

Är ändå helt okej nöjd över "ridlektionen", för det är kul att tävla, ännu roligare om man vinner, men jag älskar att rida barbacka på Grinde - så underbart!


Min fina.